Kära dabok:

Idag blev jag riktigt rädd.
På väg till jobbet där hastigheten är 80 åker jag i lugn och ro och lyssnar på mix megapol. Morgontraffiken är igång. Helt plötsligt ser jag hur den mötande bilen ca 50-70 meter framför mig vinglar och kör över i mitt körfält och fortsätter att vingla där. Vad gör man?

Tänk va mycket man hinner tänka på en så kort tid. Trots att hjärtat slog fort och jag samtidigt funderar på hur jag på bästa sätt kan lösa situationen så finns tankarna på ett djupare plan. Ett plan där jag såg hur mitt liv kunde se ut från och med nu. Ett plan där jag var glad att jag var vaken när Erik gick till jobbet och kysste honom hejdå. Ett plan där jag nästan accepterade det som tack och lov inte hände.

Ca 20 meter eller mindre vinglar han tvärt tillbaka på sin egen sida av vägen och min bilfärd fortsätter som att ingenting har hänt. Förutom att hjärtat istället sitter i halsgropen.


Sov gott allesammans Det ska iaf jag göra!