HJÄRTAT I HALSGROPEN

Kära dabok:

Idag blev jag riktigt rädd.
På väg till jobbet där hastigheten är 80 åker jag i lugn och ro och lyssnar på mix megapol. Morgontraffiken är igång. Helt plötsligt ser jag hur den mötande bilen ca 50-70 meter framför mig vinglar och kör över i mitt körfält och fortsätter att vingla där. Vad gör man?

Tänk va mycket man hinner tänka på en så kort tid. Trots att hjärtat slog fort och jag samtidigt funderar på hur jag på bästa sätt kan lösa situationen så finns tankarna på ett djupare plan. Ett plan där jag såg hur mitt liv kunde se ut från och med nu. Ett plan där jag var glad att jag var vaken när Erik gick till jobbet och kysste honom hejdå. Ett plan där jag nästan accepterade det som tack och lov inte hände.

Ca 20 meter eller mindre vinglar han tvärt tillbaka på sin egen sida av vägen och min bilfärd fortsätter som att ingenting har hänt. Förutom att hjärtat istället sitter i halsgropen.


Sov gott allesammans Det ska iaf jag göra!

DIN SISTA RESA

Länge har du kämpat, Ja du bjöd verkligen upp till dans

och i dina trötta ögon syntes livets glans


men nu ska du inte längre kämpa för att hålla dig kvar

du ska sluta dina ögon och minnas det som var


Nu är det dags för ditt sista äventyr, din sista resa

och vart du är på väg det får vi aldrig veta


men om jag får gissa så tror jag att du redan gått i land

du ler och kramar hårt din mor och fars välkomnade hand



RSS 2.0