Hon hade redan upplevt kärleken flera gånger, men fram till nu i natt hade kärleken och betytt rädsla. Den rädsla var, hur liten den än var, alltid en röst som talade - genom den kunde hon nästan se allt, utom färgerna. Och i detta nu med sin andra hälft inför henne, förstod hon att kärleken var en känsla som stod i stark förbindelse med färgerna, som var som tusen regnbågar lagda över varandra.

"Så mycket jag har gått miste om på grund av rädslan att mista", tänkte hon medan hon såg på regnbågarna.